Historia

Vibyggerå’s Historia

När man ska skriva Vibyggerås historia, måste man börja med istiden, eftersom dess verkningar fortfarande berör oss. För cirka 110 000 år sedan började nedisningen. Den var som störst för ca 70 000 år sedan. För ca 20 000 år sedan täcktes delar av det norra halvklotet av is. Isen var som tjockast, ca 3 kilometer, vid nuvarande Ångermanlandskusten och tryckte ner jordskorpan. När isen för ca 11 000 år sedan drog sig tillbaka, började landet höja sig igen. Ingen annanstans i världen har den totala landhöjningen varit så stor som i Höga Kusten-området. Som mest var jordskorpan nedpressad 1000 meter. Sedan isen smält bort, har landet höjts 286 meter i förhållande till havsytan. Höjningen är ca 8 mm per år.

Den unika naturen har gett till resultat att Naturvårdsverket år 1984 bildade Skuleskogens Nationalpark. Landhöjningen gjorde att UNESCO år 2000 bildade världsarvet Höga Kusten. Den ”Högsta marina gränsen” i världen finns på Skuleberget.

De första tecknen på att människor finns här, är de många gravar vi har utefter kusten. De är tidsbestämda till yngre stenåldern. På 1960-talet gjordes också utgrävningar i Edånger och Skärted som bekräftade att Vibyggerå varit bebott i ungefär 3 000 år.

Första gången Vibyggerå omnämns skrift är i 1314 års taxelängd för den s.k. sexårsgärden. Det har då beteckningen ”Vibygioradh”. Församlingen lades under 1300-talet som annex till Nordingrå troligen som en följd av digerdödens härjningar här. Under 1600-talet fick man egen komminister igen och blev självständigt pastorat genom kungligt brev 11 sept.1835.

Den första någorlunda korrekta kartan över Norden är Olaus Magnus ”Carta marina” från 1539. Där finns Skuleberget markerat som ”Scula mons”.

Vibyggerå dyker upp igen i historielängderna, när Gustav Vasa skulle dra in kyrkans egendom till staten. Vibyggeråborna betalade då lösen för klockan med 69 mark 7 öre i penningar och 3 skeppspund 4 lispund koppar.

Under de kommande århundradena växer Vibyggerås befolkning beroende på ett ovanligt högt födelsetal och liten utflyttning. Det är i huvudsak naturahushållning som gäller. I bäckarna finns skvaltkvarnar och mölkvarnar för byns behov.

I och med 1684 års kyrkolag, där prästerna ålades att föra bok över befolkningen har vi noggranna siffror om befolkningen.

Inte förrän senare halvan av 1800-talet blir det någon förändring, då industrin får fotfäste i Vibyggerå. Det startas då sågar för export av virke i Berg, Dynäs, Dynäsfors, Hästtjärn, Käxed, Sjöland, Sörgällsta och Östmarkum. När ångsågarna kom på 1890-talet försvann de vattendrivna sågarna här. Den enda sågen som blev kvar in på 1900-talet var Dynäsfors.

1862 är ett viktigt år i Vibyggerås historia. Då övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Vibyggerå församling och för de borgerliga frågorna bildades Vibyggerå landskommun.

1900-talet kännetecknas av nedtrappning på grund av den växande urbaniseringen. Befolkningsmässigt hade Vibyggerå som mest 2 209 invånare 1896. 2001 hade antalet sjunkit till 889 invånare. En minskning med cirka 60 %. Det var främst ungdomar som flyttade på grund av högre studier och inte kom tillbaka, eftersom det inte fanns arbetstillfällen för dem i Vibyggerå.

Vi fick några småindustrier under 1900-talet i alla fall. 1907 startade Dockstavarvet under Nisse Sundins ledning. Det är känt för sina lotsbåtar, tullbåtar, bilfärjor och inte minst ”Stridsbåt 90”, som har exporterats över världen. Man har specialiserat sig på aluminiumbåtar.

1947 startades Docksta skofabrik. Den flyttade till nya lokaler 1965. Som mest arbetade ett 160-tal i fabriken. Konkurrens från utlandet gjorde att fabriken gick i konkurs 1991. En mindre del drivs fortfarande under ledning av Docksta utvecklingsaktiebolag.

Sågen i Dynäsfors flyttades ner till Docksta och under 1930-talet elektrifierades den. Den brann under1980-talet, återuppbyggdes men gick efter några år i konkurs.

Landskommunen inkorporerades 1952 i Ullångers landskommun, som sedan 1974 uppgick i Kramfors kommun. Vibyggerå kommun existerade alltså bara i 112 år.

1963 bildades Docksta Bordtennisklubb. Det skulle visa sig bli en vändpunkt för socknens historia. Snart nog började man i klubben intressera sig inte bara för idrott utan även för samhällets överlevnad i stort.

Man gör under 1900-talet bl. a. följande:

* Köper ett hus i Docksta och inrättar kansli där.

* Bygger ett industrihus.

* Övertar driften av slalombacken/linbanan/toppenstugan.

* Bygger rövarbyn, en klätterled på Skuleberget, campingen och Guvårummet vid Naturum.

* Bygger friluftsscenen vid Skuleberget och startar Skulefestivalen.

* Medverkar till att skofabriken fortsätter i begränsad omfattning.

2000-talet börjar med något som verkar bli ett dråpslag mot bygden. Kramfors kommun beslutar för att klara av kommunakutens krav på en kommunal ekonomi i balans att stänga de flesta kommunala aktiviteterna i Vibyggerå. Bygden vaknar och med DBTK som operatör köper man stiftelsehusen och äldreboendet och fortsätter verksamheten.

2005 kom förslag om att lägga ner skolan. DBTK köper skolan och med en jätteinsats av befolkningen renoveras skolan från tak till källare. All barnomsorg flyttas in i skolan, och skolan hyrs ut till kommunen för samma pris som Krambo tagit.

Det börjar flytta in barnfamiljer och avfolkningen avstannar nästan helt, trots fortsatt avfolkning av Kramfors. Det har flyttat in i runda tal 400 personer till Vibyggerå under 2000-talet.

Samtidigt börjar en ny näringsgren växa fram – turismen. Konsekvenserna av istiden gav Vibyggerå del i Höga Kusten och möjlighet att utnyttja dessa. 1984 invigdes Skuleskogens nationalpark, och 1999 förklarade UNESCO Höga Kusten som ett världsnaturarv. År 2007 invigdes naturum Höga Kusten vid Skulebergets fot.

Detta gav en grundförutsättning för utveckling av turism. Nu besöks Naturum av runt 50 000 besökande varje år. Nationalparken har nästan lika många besökare. Högakustenleden, som går genom Vibyggerå har många som upplever Höga Kusten till fots. Bland dessa är utländska turister en grupp som ökar varje år.

Det som nu hämmar en verklig turismutveckling är avsaknaden av ett större hotell som ger turisterna möjlighet till längre tids vistelse i bygden. Det har också tillkommit entreprenörer från andra orter som satsar stort på utökad turism.

2013 startade Docksta friskola. Kramfors kommun skulle lägga ner Dockstaskolan, men i stället startade vibyggeråborna Docksta friskola som omfattar förskola, årskurserna 1-6 och fritidsverksamhet.

Vibyggerå av idag sjuder av liv. Här samarbetar man för bygdens bästa, och man tar tillvara all kreativitet som finns i bygden. En kombination av den fantastiska natur vi bor i, och den entreprenörsanda som präglar bygden gör att vibyggeråborna kan se tiden an med tillförsikt.